Jag tror att det var Martina Bonnier som tipsade i sin bok Fashionista att man kan försöka identifiera en designer vars kläder man gillar och som ser ut (ungefär) som man själv i kroppen. Då är chansen stor att kläderna passar en också. Och igår när jag läste en intervju med Nygårdsanna så slog det mig att hon är nog min designer. (En av dem, måste man ha bara en?) Hon gör kläder med en ambition som jag gillar, kläder som ska kunna ärvas. De är i naturmaterial och är lite grovhugget romantiska sådär ungefär som jag. Och det var alltså när jag läste att hon började göra kläder för att hon själv var för lång för alla kläder, som det gick upp ett ljus. Jag är ju också för lång. Längre än Anna, till och med.
När jag tänker efter har jag några plagg redan - en grovstickad tröja och ett par indigoblå linnebyxor med tillhörande topp. Men jag ska nog leta lite mer aktivt hos Anna faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar